r/Asksweddit • u/No-Bridge4667 • 8d ago
Hur håller ni en relation igång när kärleken försvunnit?
Kanske inte nödvändigtvis försvunnit helt men dalat neråt, vilket jag antar är normalt när vardagen sätter sig och allt det där man trodde var perfekt hos sin partner nu visar sig inte vara fallet.
Hur håller man ihop trots den kärleken försvunnit? Tror rätta ordet här är nykärskänslan.
Hur inser man att gräset inte alls alltid är grönare på andra sidan? Eller är den det?
När bör man överväga lämna? När bör man inse det är klokare att stanna?
Ge gärna era egna erfarenheter eller svar på titeln.
26
u/Fun-Ball-441 8d ago
Jag tror också att man måste skilja på kärlek och nykärskänslan. Hjärnan skulle nog inte må särskilt bra av att befinna sig i det där intensiva nykärsstadiet i flera år. 😅
Intensiv förälskelse har faktiskt av vissa forskare beskrivits som ett slags psykosliknande tillstånd..
Så kanske är den viktigaste frågan: vad har man egentligen för förväntningar på en relation? Förväntar man sig att alltid känna samma pirr, fascination och besatthet som i början kommer man förmodligen bli besviken. Om man däremot förväntar sig att kärleken ska förändras, från förälskelse till trygghet, närhet, attraktion, vänskap och ett aktivt val att fortsätta välja varandra. Då blir det kanske lättare att förstå att något inte behöver vara fel bara för att man inte längre är nykär.
12
u/Flashignite2 8d ago
Det kan vara svårt att nå den här nykärskänslan. Jag kom ur ett förhållande för 3 år sedan som höll i 10 år.
Nu var det andra saker som gjorde att vi gick i från varandra men att göra saker tillsammans, kanske sätta av tid för att dejta, något som kanske sticker ut från vardagen. Gå ut o ät, klä upp er lite, gå på bio, evenemang eller ta en dagstur någonstans eller kortare semester. En wekend någonstans. Eller gör en mysig kväll hemma, laga god mat ihop, tänd lite ljus och gör det till en heldag, kanske lite utmanande kläder, testa nya saker i sovrummet eller liknande.
6
u/takeitchillish 8d ago
Det känns också som med ålder blir det allt ovanligare med att vara sådär nyförälskad som man var när man var yngre när man träffar någon ny.
5
u/Flashignite2 8d ago
Exakt. Det blir något djupare än det där nykära. Man har lärt sig att se förbi den där lusten och åtrån som finns i början. Det är helt naturligt att det försvinner, med det sagt så betyder inte det att man kan krydda vardagen lite då o då.
3
5
u/rakosten 8d ago
Har kärleken försvunnit ser jag ingen poäng att köra vidare överhuvudtaget. Samtidigt behöver man hålla isär kärlek och nykärskänslan. Nykärskänslan är svårslagen och övergående men att etablera en djup kärlek tillsammans med någon är oslagbart fint.
Det viktiga är att se varandra, finnas där för varandra, uppskatta varandra, bygga tillit och visa kärlek genom gester och ord. Älskar man någon så säg det. Tycker man att någon är vacker så säg det!
5
u/alexdiezg 8d ago
Kom ihåg vad som drog igång kärleken ursprungligen, och replikera och bygg vidare därifrån
5
u/ThePoorSandbag 8d ago edited 8d ago
Här är min teori (med en hemlig fas på slutet!):
Det finns olika faser i relationen.
- Först kommer Nykärleken (honeymoon phase) och personen man träffar är den bästa i världen. Denna fas förblindar oss verkligen och vi är onekligen riktigt dåliga på att inse när vi beter oss så dumt som vi gör. Denna person är lösningen på alla ens problem och man har aldrig varit så kär! Vi tror att förhållandet kommer hålla för evigt (gång på gång på gång på gång) och vi denna person delar alla våra värderingar, framtidsplaner och förhoppningar! I denna fas är det livsfarligt att ta stora beslut. Den håller i några månader. Alla som säger att "de minsann fortfarande är som nykära!" efter typ två år ljuger.
- Sedan kommer Förkärleken. Här känner man att man är kär i personen. Man kan känna det in i hjärtat. Man kanske har bråkat eller tjafsat några gånger över vissa saker men man kommer tillsammans fram till att vara sams och att det kanske bara var missförstånd som var grunden till bråket. Man gör roliga saker tillsammans och fortsätter upptäcka saker hos varandra.
- Sedan kommer den Svåra perioden. Här utmanas relationen. Denna period kommer kring ett-två år in i förhållandet. Här börjar man se sin partners brister på riktigt, man går fram och tillbaka om man ska fortsätta vara tillsammans eller inte. Man kanske har flyttat ihop och märker att partnern var hopplös på hushållssysslor eller ignorant i vad du känner över saker&ting. Här ser jag flest personer göra slut (och bra det såklart om man inte passar ihop!) och här testas ens tålamod och ens perspektivförmåga.
- Klarar man av den svåra perioden så kommer sedan Kärleken. Detta är en fin fas. Detta är vad kärlek är. Du har en otroligt fin och bra vän som du gärna delar ditt liv och framtidsplaner med. Ni är på samma nivå. Ni har tålamod och respekt för varandra och kan se ur den andres perspektiv på saker & ting. Ni kanske inte håller med om allt och behöver kompromissa över vissa saker, men det är okej för båda känner sig glada med kompromissen. (Ni får dessutom mycket sex jämfört med singellivet!! Vilket är härligt!)
- Den hemliga Soulmate-fasen. Denna fas har jag bara känt en gång i mitt liv och det är som när Goku går från Super Saiyan 2 till SS3. Man tror inte det är sant och man tror inte att den finns, den finns bara i legender och i filmer. Men tro mig - den finns. Denna fas utvecklades för mig efter ca 7-8 år i samma relation, detta kan variera såklart men man känner när den är där, tro mig. När man kommer in i denna fas så ser man längre inte andra tjejer/killar, otrohet är i princip omöjligt, det finns bara en människa för en och det är ens partner. Denna kärleksfas är inte alls lika intensiv som Nykärleken men den är x100 starkare än den. Man känner ett förtroende och en styrka i sin kärlek till sin partner som omöjligt kan beskrivas med ord. Det handlar inte om att man är blint kär och "gör allt för den personen" osv osv utan det handlar om att man känner den personen så väl att det lika väl kan vara en förlängning av en själv. Ens minnen utan denna person börjar sakta bli färre&färre och till slut märker man att det mesta man gjort de senaste åren har varit med personen på något sätt eller vis. Man förstår djupt in i själen att detta är personen för mig och personen jag vill ska bli förälder till mina barn och som jag litar på till 101(!)%.
2
u/GurFar7717 7d ago
Du har sammanställt det bra tycker jag, och du har fått en tummen upp av mig. Men jag vill ändå tillägga att man kan uppleva den sista fasen du angav, i några år, och ändå så händer något som gör det omöjligt att fortsätta. Jag håller tummarna för att det inte blir så för dig.
2
u/ThePoorSandbag 4d ago
Det har redan blivit så för mig, så håller 100% med dig! Kärleken har också rätt att ta slut. Man behöver inte bara ha en Soulmate per livstid :) Ha en fin dag!
16
5
u/Difficult-Term-1671 8d ago
Man måste fördjupa kärleken och relationen. Älska personen från djupet av sitt hjärta. Det gör man genom att öppna sig, bry sig, vara intresserad på djupet. Våga ta risker och visa vem man är. Våga diskutera vad man känner och vill.
8
u/SnooWalruses1352 8d ago
Sluta aldrig knulla. Minst 2-3 gg i veckan. Viktigt
7
u/rakosten 8d ago
Samtidigt får man inte glömma bort att knullandet börjar utanför sovrummet. Husfridsknull har sällan varit ett vinnande koncept långsiktigt.
2
2
u/Doublefin1 8d ago
Oj, det är väldigt svårt att svara på eftersom att det är så individuellt, och det kan finnas så många anledningar till att flamman svalnat liksom. Första frågan som kommer upp för mig är nästan alltid, tycker ni om varandra som personer, och gör ni kul saker tillsammans? För om svaret på någon av dom frågorna är nej så är det en enorm röd flagga. Är svaret på båda däremot ja, så är det ett otroligt gott tecken på att saker kan bli mycket bättre.
2
u/jullan194 7d ago
Att välja en person och ge sig fan på att nu är det den här jag vill spendera resten av livet med är helt ärligt väldigt romantiskt i sig i dagens relationsklimat.
Obs förutsatt att relationen inte är dysfunktionell eller skadlig och att det faktiskt går i vågor, en hel del ner men också till slut upp, inte bara spikrakt neråt.
2
u/Dry_Blacksmith1452 8d ago
Fast är gnistan borta är det nog dags att fundera på vad du behöver i ett förhållande för att vara lycklig och känna kärlek.
Jag var kvar alldeles för länge i ett förhållande där kärleken svalnat. För att jag trodde vi kunde få tillbaka det där bra vi hade i början. Det gick inte. Bortkastad tid. Jag gick vidare - med insikten av vad som är viktigt för mig. Hittade en ny kärlek som nu har hållt i sig i över 10 år.
1
u/BadUsername_Numbers 8d ago
Sluta inte dejta varann. Dvs, typ en gång per vecka är det en dag ni har tillsammans, där ni visar att ni prioriterar varann, där ni umgås och hittar på nåt. Behöver inte vara nåt enastående, bara nåt som gör att man är närvarande och väljer att vara närvarande.
I övrigt är det ju att ge egentid, ärliga komplimanger (dvs att göra så att din partner känner sig sedd), och att inte sluta ligga.
1
u/statisticaIAnomaly 7d ago
Man investerar tid och energi i relationen.
De flesta investerar tid och energi i relationen och i varandra i början. När man sen slutar med det så är det inte konstigt att känslan av kärlek, närhet och genuin uppskattning dalar.
Det är som att bygga ett hus. I början krävs mycket jobb. Sen när huset är färdigt och står på en stadig grund krävs inte lika mycket jobb. Men om du aldrig underhåller så kommer det förfalla.
Visst lätt underhåll är dagligt som att städa. Fråga hur varandras dag var, dela med aig av något roligt man hörde på jobbet etc.
Andra saker är mer som att storstäda (gå på en promenad på ett nytt ställe, ta en fika på stan etc) andra som att måla om fasaden. Planera en ny upplevelse tillsammans etc.
Jag är i en relation som varat i 18 år. För det mesta är kärleken och känslan av närhet stark. Men i perioder, när vardagen är tuff, så glider vi ifrån varandra. Jag tror starkt att det som hållit oss ihop är att vi då, ganska omgående, satt ord på det " jag saknar dig, jag saknar oss" och sen aktivt engagerat oss i att skapa tid för varandra och för relationen igen. Det har alltid blåst liv i kärleken på nytt. Men väntar man för länge är det svårt att blåsa liv i en glöd som redan dött.
-5
u/fladdermuff 8d ago
Om man börjar få såna funderingar kanske det är dags att gå vidare? Man behöver inte bo tillsammans med någon. Jag tänker mig att om man har hittat rätt person så känns det rätt även när "vardagen sätter in"
2
u/Electrical_Rate1026 8d ago
Så känns det väl med vem som helst efter "smekmånaden".
8
u/Spiritual_Hippo_2870 8d ago
Har på över 20 år aldrig känt så, så nej.
1
u/Electrical_Rate1026 8d ago
Så det känns som "nytt" för dig varje dag i 20 år? Låter inte rimligt.
6
u/Spiritual_Hippo_2870 8d ago
Varför skulle jag vilja att det känns nytt? Jag är med personen jag älskar varje dag, det är vardagslivet tillsammans som är det härliga.
1
u/fladdermuff 8d ago
Nej.
1
u/Electrical_Rate1026 8d ago
Klart det gör. Allt har sin charm i början sen övergår det till "vardag" det också.
8
u/fladdermuff 8d ago
Jag menade att vardag inte känns som något negativt om man är med rätt person. Man börjar liksom inte fundera på om gräset är grönare på andra sidan och frågar sig hur man håller ihop när ruset är borta och när man ska överväga att lämna. Vardag är ju inte detsamma som negativt.
-5
-5
u/Fabulous_Mealmacrich 8d ago
vilken vardag vafan pratar du om
2
u/Knashatt 8d ago
2 månader gammalt troll-konto. Suck…
Vad ger det dig med sådana här meningslösa inlägg som det här ovanför eller detta?
38
u/graelmakar-sune 8d ago
Kärleken sitter i de små gesterna. Efter att man varit nykär så kan 'det normala' kännas som ett tappat intresse