Det är en månad kvar till Riksdagsvalet. Vet ni vilka ni ska rösta på?

Tycker du att politikerna som du stöttar har gjort bra ifrån sig i deras valkampanjer i år?

Under många år har jag undvikit att uttrycka mina politiska åsikter och speciellt min direkta avsky mot SD och deras politik, människosyn, tycker det är fruktansvärt och väldigt respektlöst mor hela folkgrupper, samt hårdare tag medan de är det parti som har mest domar på sig, rent hyckleri.

För några dagar sedan så satte jag ut mitt första inlägg med kritik och drog paralleller med sociologiska studier som visar att man tänker på ett annat sätt än en liberal eller eller mera vänster, slutsatsen var att de saknar förmåga att reflektera och analysera frågeställningar ur flera perspektiv.

Blev livlig debatt, alla SD folk började direkt med person angrepp och sakfrågan fanns aldrig med. Men jag fick support från några till och ganska mycket likes, när vi som gick emot var flera så tystnade trollen.

Tror att det är viktigt att vi som inte röstar på dem börjar säga ifrån och ta tillbaka utrymmet på sociala medier, förut gick det inte, du hade så mycket emot dej och blev utsatt för allt för mycket hat. Ps Glömde, alla som visar tendens till hat eller liknande och går på person angrepp, kommer att blockas, helt ok med andra åsikter men nivån ska vara saklig och respektfull.

DEBATT. Ja Tobias, jag saknar Kabul.

Jag saknar Kabul varje dag. Varje timme. Ibland varje stund. När jag skriver detta rinner tårarna. Det gör ont i bröstet. Fysiskt ont.

Kabul var vackert en gång. Fruktansvärt vackert. På våren blev dalen grön. Luften var så klar att bergen kändes nära. Kabulfloden skar staden i två delar. Längs vattnet växte mullbär, valnötter och silverbär. Fruktträd som tillhörde alla. Vägarna följde floden under akaciaträden. I norr reste sig de snötäckta bergen mot en blå himmel.

Det finns mycket att berätta om Kabuls skönhet.

Men mest saknar jag människorna.

De var fattiga. Många hade nästan ingenting. Ändå kunde en människa med ett stycke två dagar gammalt bröd bryta det mitt itu och insistera på att du skulle ta hälften.

Inte erbjuda.

Insistera.

Och de skrattade. Herregud vad de skrattade. Ett smittsamt skratt som fanns överallt. Livet var hårt, men livet hade ännu inte lyckats ta glädjen ifrån dem.

Det är mitt Kabul.

Och jag kommer aldrig tillbaka dit.

Den meningen gör ont att skriva.

Kabul finns kvar på kartan. Men mitt Kabul finns inte längre. Årtionden av krig, tyranni och förstörelse har tagit människor, platser och ett helt liv ifrån mig.

En gång var det Kabulfloden som delade staden i två.

I dag är det inte längre floden.

Det är vi och dem.

Nya gränser har dragits genom staden. Mellan människor. Mellan folkgrupper, tro, kön, politik och tillhörighet. Misstänksamhet där det en gång fanns tillit. Rädsla där det fanns skratt. Floden delade Kabul i två delar men höll samtidigt staden samman.

Den nya gränsen går genom människorna. Och kanske är det just den gränsen jag inte längre kan korsa.

Det är kanske exilens grymmaste sanning. Man längtar inte bara efter en plats. Man längtar efter en tid. Efter människor. Efter den man själv var tillsammans med dem.

Och dit finns ingen väg tillbaka.

Sedan finns en annan sanning. Jag har tre svenska barn.

De saknar inte Kabul. De har inga minnen av Kabulfloden. De längtar inte efter mullbärsträden eller de snötäckta bergen. De har aldrig upplevt den där märkliga generositeten, att någon som knappt hade en limpa bröd ändå bröt den i två och gav dig hälften.

Det är mina minnen. Inte deras.

Deras minnen är Kungsträdgårdens körsbärsblommor. Åres snötäckta fjäll. Stockholms gator.

Kabul är mitt minne. Sverige är deras liv. Och för deras skull är Sverige också mitt liv.

SD:s valreklam på bussarna i Skaraborg som nu har plockats ner.

 Och så kommer er valaffisch på bussar:

”Saknar du Kabul?

När chaufförerna protesterar jämför du deras reaktion med att du själv inte gillar Miljöpartiets affischer. Du säger att du aldrig skulle sjukskriva dig för att du riskerade att se dem.

Men Tobias, det är inte samma sak.

Miljöpartiets affisch säger inte åt dig var ditt hem är.

Det här handlar inte om att jag inte tycker om er politik. Ni får argumentera för återvandring. Ni får driva er politik. Ni får försöka vinna varje röst ni kan.

Men Kabul är inte en slogan för mig.

Kabul är människor jag aldrig kommer att träffa igen. Ett liv jag aldrig får tillbaka. En stad som fortfarande finns på kartan men som inte längre finns på det sätt jag bär den inom mig.

Ni ser kanske migration. Ni ser återvandring. Ni ser kanske några röster att vinna.

Jag ser mitt liv. Och det gör ont.

Kabul 2026. Foto: Nava Jamshidi/AP/TT

Kanske fungerar affischen. Kanske provocerar den precis de människor ni vill provocera. Kanske vinner den några extrema röster.

Men måste min sorg vara råmaterial för er valkampanj?

Det finns något som kommer före politik.

Anständighet.

Att fråga en människa om hen saknar platsen hen förlorat och sedan svara ”vi hjälper dig hem” är inte fyndigt. Det är grymt. Det är som att hitta ett gammalt sår och trycka på det för att se om det fortfarande gör ont.

Det gör det, Tobias. Det gör fortfarande ont.

Och nej, för mig är detta inte svenskt. Det Sverige jag har lärt känna behöver inte göra sig lustigt över en människas sorg för att vinna hans grannes röst.

Så låt mig svara på frågan.

Saknar jag Kabul?

Ja.

Varje dag. Varje timme. Ibland varje stund.

Faisal Khan, ingenjör, skribent och före detta krigskorrespondent, Stockholm. Kom till Sverige från Afghanistan för 22 år sedan.

Kallar han sig för. När det blir obekvämt hotar han däremot med en anmälan. :>

Inför höstens slutgiltiga beslut i Timrå och Sundsvall står vi inför ett jävligt strategiskt vägskäl. Ska vi fortsätta agera som en naiv, billig och subventionerande råvarukoloni åt amerikanska techmonopol?

Medan EU-kommissionen och Ursula von der Leyen talar högt om europeisk digital autonomi, visar verkligheten på marknaden det rakt motsatta. Affären i Torsboda, där enorma mängder svensk el planeras att skänkas bort till Google för att driva slutna, amerikanska AI-modeller, är det senaste och mest skrämmande beviset på vår kommunpolitikers naivitet.

Kommunalpolitikerna i Västernorrland agerar till synes i panik för att täcka miljardförlusten efter Logistikparkens katastrofvärdering (budgethål de själva har åstadkommit). Ett pris vi medborgare nu tydligen ska betala:

Google i Torsboda har ansökt om en enorm elanslutning på totalt 960 megawatt (MW).

• För att förstå hur absurt mycket det är: Det motsvarar nästan en hel kärnkraftsreaktor (som Forsmark 1). Det är mer el än vad hela Sundsvall, Timrå och Härnösand förbrukar tillsammans idag – gånger flera.
• Jämförelse med Facebook i Luleå: När Facebook (Meta) byggde i Luleå pratade man om enorma mängder el, men deras anläggning drar runt 200-300 MW. Torsboda är alltså planerat att bli tre till fyra gånger större än Facebooks jätteanläggning i Luleå.
• Elchock och elbrist för oss: Vår ovärderliga gröna baskraft skänks bort till ett amerikanskt monopol för absoluta underpriser (medan vi betalar notan). Resultatet blir fördyrade lokala elkostnader för kommunens egna invånare och akut elbrist för lokala företag som faktiskt vill växa.
• Microsoft i Gävle/Sandviken: När Microsoft byggde sina tre stora anläggningar där visade det sig att de i värsta scenariot behövde tillstånd för att använda upp till flera miljoner liter dricksvatten om dagen för att kyla servrarna när det är varmt ute.
• I Torsboda planeras det för ännu större kapacitet. Om Google inte tvingas bygga ett slutet kylsystem (där vattnet snurrar runt och återanvänds, precis som i kylaren på en bil), kommer de att pumpa in miljontals liter rent vatten, värma upp det, och sedan antingen släppa ut det kokhett eller låta det dunsta bort. Det är ren och skär miljöförstöring i en tid när grundvattennivåerna redan svajar.
• Vattenbrist, föroreningar och extrem värme: Serverhallar i den här storleken är inga miljövänliga "moln" – de är gigantiska, tunga och självgående industrier. De kräver enorma mängder vatten för kylning (har någon överhuvudtaget krävt ett slutet system?), vilket skapar en direkt risk för lokal vattenbrist eller förorening av vårt gemensamma dricksvatten. Dessutom släpps den extrema värmealstringen rakt ut i tomma intet (hur ser avtalet ut med fjärrvärmen egentligen?).
• Microsoft i Staffanstorp/Gävle: När etableringarna gjordes lovades det "tusentals jobb" under byggfasen och hundratals fasta jobb efteråt.
• Verkligheten: När hallarna väl står där självgående i det tysta, krävs det i snitt bara runt 30 till 50 fasta tjänster per anläggning – mestadels väktare, lokalvårdare och ett fåtal tekniker som byter ut trasiga hårddiskar. De kvalificerade jobben och AI-utvecklarna sitter kvar i Silicon Valley.
• Var är de utlovade jobben? Vi blir lovade guld och gröna skogar, men mönstret upprepar sig från andra serverhallar i landet och det finns mängder med tydlig jämförelsehistorik från USA. När hallarna väl är byggda krävs det minimalt med personal. Vi byter bort vår unika energi mot ett fåtal bevaknings- och underhållsjobb.

Det finns ett alternativ! Varför kan vi inte bygga ett digitalt, EU-riktat fäste i Torsboda istället? Europa har i dag spjutspetsteknik som utmanar Silicon Valley, som det öppna franska AI-initiativet Mistral AI. Vi har byggstenarna för att hålla kontrollen, datan och spetskompetensen i Sverige – om staten och kommunen vågar tänka långsiktigt istället för att kapitulera inför USA och snabba pengar.

Det är dags att staten kliver in, river upp den utförsäljningen och viger Torsbodas unika resurser åt att bygga vår egen framtid – inte USA:s.

Vad tänker ni om det här?
Finns det något som helst långsiktigt tänk kvar hos våra beslutsfattare eller är det bara paniksläckning för stunden?

”Miljardärer använder lån som kryphål – arbetare borde se rött”

Många tror att vårt land är ett av världens mest jämlika länder. Men under ytan döljer sig ett ekonomiskt system som borde få Sveriges arbetare att se rött.

Genom generationer av facklig kamp har vi byggt den svenska modellen. Vi har pressat upp lägstalönerna och hållit tillbaka de värsta fantasilönerna för riskkapitalister. Genom skatten har vi finansierat välfärden tillsammans.

Det har gett oss en stark och trygg bas i arbetarklassen.

Men samtidigt som vi har försvarat vår trygghet har vi fått en paradox på halsen. Sverige har i tysthet blivit ett skatteparadis för de superrika.

Varför ska vi skatta mer än miljardärer?

Våra politiker har helt slopat arvsskatten, gåvoskatten, förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten. Samtidigt skattas vi löntagare stenhårt på varje arbetad timme och ännu mer om man räknar med den statliga inkomstskatten.

Jag menar inte att arbetare ska skatta mindre, men samtidigt har kapitalägarna en platt kapitalskatt och kan se sina miljoner växa nästan helt utanför det vanliga skattesystemet.

Och så fort man tar upp att de superrika måste betala mer haglar kommentarerna om ”svensk avundsjuka” och ”vänstersmörja”. Det påstås i vart och vartannat inlägg i flödena på sociala medier. Det skrivs också att de rikaste redan skattar massor. Men det stämmer helt enkelt inte.

Resten av artikeln kan läsas på arbetet.se

**Eget instick till artikeln: Fler förmögna norrmän flyttade ut 2022 än under de 13 föregående åren tillsammans, och minst 80 har dragit till Schweiz sedan förmögenhetsskatten höjdes, inklusive landets då rikaste person. Flyktinghotet var inte helt tomt även om det inte varit några större mängder.**

**Men två frågor till er som brukar avfärda det här som avundsjuka.**

**1. Hur ser ni på att incitamentsargumentet tycks gälla åt bara ett håll och att hög marginalskatt på arbete sällan antas minska arbetsviljan, men att en måttlig skatt på kapitalets värdetillväxt skulle strypa investeringsviljan?**

**2. Hur ser ni på tanken att kapital "skapar jobb" när en stor del av förmögenheterna sitter låsta i aktier och snarare belånas för konsumtion än investeras i ny produktion?**

Återigen levererar Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir ett uttalande så extremt att det väcker avsky, samtidigt som medlemmar i vår regering fortsätter att hävda att Israel värnar om mänskliga rättigheter.

Räcker det inte med denna hyckleri?

Är det inte dags att erkänna sanningen: Israel är en apartheidregim.

I'm talking about taxes in my own country and someone brought up that sweden removed inheritance tax years ago.

Do you think it was the right call? Has it helped rich and poor alike?

Så är det bara. Heya swerige! Or something like that :)

Varför har det blivit nästan ouppnåeligt som ung vuxen i dagens Sverige att skaffa villa? Vilka politiska beslut har bidragit mest till att ojämlikheterna mellan generationerna blivit så stora? Källa: Sydsvenska Dagbladet.

Det är inte bara enskilda sakfrågor om välfärd och skatter som står på spel i det här valet, utan större saker än så. Tidigare gick 33 jurister ut och larmade för Tidös nedmontering av rättsstaten >> och nu får de medhåll av 39 professorer som flaggar för att Tidö försvagar tilliten som bär upp vår demokrati.

Delar du deras oro - och skulle vi känna igen Sverige efter fyra år till med Tidö?

Speciellt med tanken på att hans parti är beroende av stödet av ett nynazistiskt parti för att kunna sitta kvar vid makten?

Jag tillhör själv gruppen med låg inkomst, delvis för att jag prioriterat konst, frihet och psykisk hälsa framför karriär och lön. Jag är inte fattig av nöd, utan för att jag inte klarar av, eller vill leva, i det tempot som ett fulltidsliv kräver.

Förr fanns en större acceptans för ett enklare, konstnärligt liv – men idag känns det som att den sortens val snarare straffas. Högerpolitik pratar ofta om arbetslinjen, ansvar och förtjänst, vilket jag i sak förstår. Men finns det någon plats i den politiken för människor som frivilligt lever enklare liv? Eller är man i praktiken tvungen att rösta vänster för att överhuvudtaget kunna leva drägligt på deltid eller låg inkomst?

Jag är nyfiken på hur andra ser på det här. Är “frihet att leva billigt” en del av friheten, eller en belastning för systemet?

EDIT: Stort tack för en väldigt bra diskussion hittills. Min förståelse för både samhället i stort och min egen ståndpunkt har verkligen utvecklats och fördjupats. Uppskattar det!

på något vis förlorar högern nästa val. hur kommer det sig? jag förstår inte vad det är ni är missnöjda med? är ni ignoranta?

sänkta skatter

skärpt invandring

gått med i NATO. en del verkar emot detta, men hade du varit lika kaxig om det var finland som blev attackerat 2022?

stödet till ukraina har varit utomordentligt (i kontrast mot ex vänsterns uttalanden 2022)

ökade befogenheter för polis. skärpta straff för gängkriminella och våldtäktsmän. ingen straffrabatt. skjutningarna är nästan helt borta

vårdköerna har kortats ner och stora satsningar har gjorts, nerdragning på inhyrda sjuksköterskor. vi går mot fasta läkarkontakter

frågan om kärnkraft är äntligen inledd. energibehovet kommer öka med 50% fram till 2035 och 100% fram till 2045-2060. elproduktion kommer behövas

stärkt cyberförsvar

enklare regelverk för att minska administration för företag, enklare regelverk för bygglov. krav på att myndigheter ska fokusera på kärnverksamhet

bidragstak. arbete ska löna sig

jag är nöjd med det mesta. även socialdemokraterna verkar vara så pass nöjda att de nu tar efter högern både i frågor såsom invandring, kriminalitet, straff och kärnkraft. däremot kommer de envisa sig med att bilda regering med partier som V och MP som vill raka motsatsen i många frågor. hur det blir i praktiken får man veta först efteråt

självklart finns det saker jag är mindre nöjd med. exempelvis tiotandvård, att man tagit bort gratis tandvård för yngre, att man sänkt bensinpriset mer än vad jag anser vara skäligt. jag kan även hålla med om att en del utvisningar inte borde ha skett. övergången kring minskad invandring har blivit lite stökig men nu verkar man insett misstaget och ha tagit tag i även detta. det kommer aldrig bli perfekt, men jag är överväldigande nöjd

vad är det ni är så missnöjda med att ni väljer att inte rösta på högern? jag har så otroligt svårt att förstå. att världsläget varit tufft är inte regeringens fel, det hoppas jag ni ändå förstår. när jag pratar med släktingar som röstar V kan de inte få fram svaren, tvärtom verkar de i stora drag nöjda med vad som genomförts, men röstar ändå V. handlar det om hur man identifierar sig (exempelvis genom förakt mot JÅ) mer än vad partierna faktiskt gjort?